Lite vi glömt och så Da Lat
Ni som känner Ronny vet att han inte har så bra lokalsinne. Följande hände när vi var i Sa Pa på vandringen. Vår guide Bau hade åkt hem och vi var på vårt fina Homestay, hade duschat och jag kände att jag behövde lägga mig några minuter efter dagens vandring. Detta var omkring kl.16 och det hade inte mörknat än men dimman började komma. Ronny ville gå ut och se sig omkring lite utanför och så gjorde han. Jag vaknade strax innan kl. 18 och tittade på min telefon. Martina hade ringt tre gånger med kort mellanrum och min telefon var på ljudlöst. Blev orolig och tänkte att jag skulle skicka ett mess till henne och höra vad som hänt. Öppnade mess och såg att äRonny skickat meddelande, först kl.17.22 ”Vill du möta mig på vägen vi kom ifrån hittar inte hem” och sedan kl. 17.58 ”Batteri slut”. Jag flög upp, tittade ut och där var det mörkt och dimmigt. Vad gör jag nu? Gick ut för att se om jag kunde se något. Inget! Bau har åkt till sitt och vart finns värden för vårt boende? Hittade honom och fick fram ”My husband has gone out and cannot find back. The host says that I will send a message that he will photograph where he is and send it. I answer then that he cannot because he has empty batteri”. Han går för att hämta ytterkläder och jag gå ut igen. Tittar till höger och sedan till vänster. Där står en skuggfigur Ca 20 meter från vårt Homestay. Jag ropar Ronny och det är han. Jag var nära ringa SOS International men som tur var hejdade jag mig. Tyvärr ingen bild som beskriver detta.
Jag har berättar om min vurpa på skotern men inte visat mina skrubbsår. Skrubbsår som har väckt mycket uppståndelse här på gatorna. Tillslut har Ronny börjat teckna som han kör skoter med händer när någon tittar på mina sår på benet. Det har varit många frågor och blickar vill jag lova.
Vi har haft två och en halv dag i ett härligt Hoi An och har två dagar kvar innan vi drar vidare söderut. Dag tre blev det att åka iväg och testa Basket boat. Bilderna talar för sig själva om denna utflykt.
När det var som varmast på dagen så planerade vi för vart vi reser vidare. Efter det att vi pratat med en i personalen på hotellet, så föll valet på Da Lat. Fick information att det skulle vara väldigt fint med mycket grönt och blommor. Blir nattbuss dit och hotell har vi bokat för en natt. Kanske blir fler om vi känner att vi inte hinner med utbudet som finns där.
Vaknade flera gånger under nattbussturen men när det började ljusna var det svårt att somna om. Inte för att det var ljust utan för att det var så vackert utanför. Soluppgång bakom höga berg. Hade det gått hade bussen gärna fått stanna till en stund.
Med facit i hand skulle vi haft en natt mindre i Hoi An och ingen alls i Da Lat. Vår buss skulle gå först kl. 17 från hotellet och fick lämna rummet kl. 12. Blev en dag att bara vänta in tiden så den kändes lite outnyttjad.
Så var Da Lat. Rörigt, stimmigt och högljutt. Den där grönskan och det vackra såg vi inte till där vi gick. Svårt att hitta på gatorna och alla sevärdheter är utanför stan. Har letat efter en bokningsbyrå för rundturer men inte hittat någon och de vi hittade var stängda. Vi har gått här och strosat men inget mer. Sett en del fint som vi fått med på bild. Denna stad känns som större och finare hus, man har finare bilar och skotrar.
Höjdpunkten var när en äldre kvinna försökte sälja en Ullaredskasse till Ronny.
