Ronny & Carina

Vi vill tacka våra döttrar Rebecca, Erica och Martina för den fina present som vi fick i samband med vår 30-åriga bröllopsdag och som gjorde att denna resa till Vietnam blev av. Älskar er och era familjer. 

 

TACK! 

 

Man glömmer hela tiden vad det är som händer. När vi var på Mekong så provsmakade Ronny ormsprit. Han tyckte väl att det var sådär. Jag sträckte mig till att smaka på den färska honungen med bina surrande runt. När vi var uppe i Saigon Skydeck skulle vi betala entré. Killen sa att det var billigare om man var 65 år. Ronny hakade på det och sa att han nästan var det, sa att han var 64 och fick rabatten som pensionär.

Vi har varit på guidad tur i dag med. Det var till tunnlarna utanför stan, med ett stopp vid en mycket viktig verksamhet längs vägen. Här arbetar de som fått ett funktionshinder efter det att deras mammor på något sätt blivit förgiftade under graviditeten när kriget pågick mellan 1957-1975. De tillverkar olika konstverk med äggskal, snäckor och färg. Så fint och så pilligt arbete. Blev en liten tavla med hem med.

Tunnlarna var väldigt intressant. Tänk vilket arbete och påhittighet men samtidigt skräcken man måste ha känt under kriget. Ronny vågade sig ner och krypa i tunnlarna som var mörka och trånga. Jag höll mig på marken och nöjde mig med att kika lite i dem. Turisttunnlarna är vidare, ca en meter, än originalet som var ca 40 centimeter vida. Vår guide hade lite bråttom och kändes lite stressad men det fick gå det med.

Vi hade några platser till i centrum som vi ville titta till och det gjorde vi under eftermiddagen. Det var operahuset och People Committee Hall där Ho Chi Minh står staty framför i parken. I parken kom några ungdomar från Vietnam fram och ville intervjua oss. Tror de tränade engelska eller att de gick någon guide utbildning. Dålig engelska och frågade om Hanoi.

Sista dagen i Ho Chi Minh tog vi en promenad till marknaden. Finns mycket fint men man blir attackerad av säljarna så man vill bara fly därifrån. Blev inget köpt utan vi gick en bit till och satte oss med lite fika. Rätt som det var, mitt i stan, kom där en tupp och en höna på andra sidan gatan.

Nu har vi gjort Vietnam från norr till söder. Det blev inget Laos eller Kambodja men vi känner oss nöjda ändå. Det är så stor skillnad från norr, där gamla traditioner lever kvar på gott och ont och till söder, där vi känner att västvärlden har kommit långt in i samhället.

vi valde att flyga istället för att gå hem. Även om flyget tar tid det med. 

Efter 28 timmar på resande fot med taxiresa, mellanlandningar och byte av flygplan och så tåg är vi hemma på Svenstorpsvägen igen. Känns konstigt att vi varit borta i en månad. Känslan är som vi bara varit borta ett par veckor max.

När jag funderar på Bau, vår guide i Sa Pa, som inte hade några funderingar eller drömmar om att resa eller flytta från de gamla traditioner hon levde i, så känner jag att det hon har är mycket lugnare och tryggare än om hon skulle flytta till Ho Chi Minh. Fast jag tycker att det är förlegat och tufft hur de lever där i Sa Pa.

Tack för oss för denna gång! 

 

Vår sista dag i Nha Trang blev det strandhäng. På hela resan har vi endast haft fyra sådana dagar och det var ju inte solsemester vi skulle på. Men sista dagen på Nha Trangs strand blev det inget bad. Efter natten regn och blåst var stranden som en soptipp och vattnet likaså. Jag förstår inte de som gick i och doppade sig när sopor flöt omkring dem.

  

Klockan 22.26 skulle nattåget till Hi Chi Minh gå och vi var redo redan vid åttatiden. Vi åkte taxi till stationen, även om det inte var så långt så var det fruktansvärt varmt. Försökte undvika det som gjorde oss svettiga.

Vi hade bokat via nätet och hoppades bara att allt var rätt och riktigt. Jo då, allt under kontroll. I bokningen önskar vi få underslafen till oss båda, men se det fick vi inte. Det var två vietnamesiska damer som hade fått dem. Vi fick snällt hoppa upp på överslafen. Hade bokat någon form av VIP och vi kom fram till att det bestod i att vi fick en plastkasse med rent lakan, örngott och ett påslakan. I påsen fanns också en öl, en Coca-Cola, två vatten, två pappmuggar, två små kex, en karamell och våtservett till oss båda. Alltid något när man är VIP. Tåget drog igång och vi bäddade och la oss på våra slafar. En del sova har det blivit men det har skakat och svängt en hel del med.

Framme ca klockan sex, en taxi till hotellet och där får vi besked att vi kan få vårt rum först klockan tolv. Så innan vi fick vårt rum har vi hunnit äta två frukostar, titta på veteran krigsmuseet, kolla in Independenc Palace, Ben Thanh Market (där Ronny köpte två t-shirt), sett Cathedral Notre-Dame utvändigt och även gått drygt 14500 steg.

Efter incheckning var det att duscha av resdammet och ta en liten powernap för att orka med eftermiddag och kväll. Vi började med att gå till Ho Chi Minh museet, vilket var stängt på måndagar fick vi veta när vi kom dit. Ja ja, vi fick se utsidan. Sedan gick vi in mot centrum igen för att titta på Saigon Skydeck. När vi hittat det beslutade vi att först gå och äta och sedan ta oss upp de 46 våningarna för att se Ho Chi Minh i dagsljus och sedan i skenet från all belysning.

 

 

 

 

Ronny är lite höjdrädd så han höll sig lite från fönstren. 

Mekong deltat blev dagens utflykt. Lyxade till det och bokade för liten grupp heldag. Det innebar en grupp på 13 personer, buss ca två timmar dit, båttur, se tillverkning av och provsmaka kokosgodis, sedan vidare till olika platser gåendes och med båt för att smaka öns frukter, te med pollen och honung och sedan lunch. Vår guide berättade om ön och Mekongfloden medan vi åkte bussen och under tiden på ön.

  

Stannade på väg tillbaka till Ho Chi Min på en vacker Pagoda. Vi har inte varit på någon större under vår resa då vi hade som mål att hinna med Angkor i Kambodja. Men det kommer vi inte hinna så att vi fick se denna var bra.

Finns Backpacker kvarter här i Ho Chi Min och klart har vi varit där med. Ätit och tittat på livet där. Träffade på ett ungt par från Australien som varit iväg i en månad och som skulle vara borta sju till. Spännande liv.

När vi var på väg hem hamnade vi i storbildssändning av en U23 mellan Vietnam och Thailand. Inte en storbild på torget utan sex styck som stod uppställda så publiken kunde sitta framför och titta. Häftig!

 

 

Redan vid lunch samma dag vi kom till Da Lat hade vi bokat buss till Nha Tran och hotell där. Åker kl. 8.15 och ca 3,5 timmes resväg. Och tji fick vi med det. Vaknade vid kl. 4 och kollade mailen. Bokningen hade inte gått igenom så vi hade nu ingen buss till Nha Trang. Började googla och hittade lite andra alternativ bland annat ett som skulle gå kl 7. Ronny vaknade vid halv sex och fick då informationen av mig. Vi bestämde att boka bussen till kl. 7. Detta gjordes, packade ihop snabbt som attan, ner i receptionen med packningen och bad dem ringa en taxi. Taxin kom och vi bad den köra oss till bussen. Kan kännas som en lätt uppgift men ack nej. Vi hade ingen exakt adress och chauffören kunde inte engelska så det blev översättningsprogram att prata genom. Till slut kom vi fram till att han skulle köra oss till den stora busstationen och dit kom vi, men någon buss som vi skulle åka med kl. 7 sågs inte till. Vi frågade oss fram och inte många som kan någon engelska här. Till slut fick vi hjälp av en kille som kunde lite engelska och han ringde bussbolaget, när vi äntligen hittade ett telefonnummer. Fick prata med dem och eftersom vi bokade så sent/tidigt på morgonen så hade de inte hunnit skicka ut ett mail till oss vart vi skulle möta upp bussen. Vi fick vänta till nästa buss skulle gå kl. 12.30 och hon lovade att skicka ett mail med information innan dess. Detta mail fick vi och vår uppsamlingsplats var i centrum ca 3,5 km dit.

Vi stannade på busstationen en stund och sedan lastade vi på oss ryggorna och vandrade in till adressen. Måtte det vara där, tänkte jag, och det var rätt. Tack för det! Gick och fick i oss lite frukost och sedan kl. 12.10 var det till att hoppa in i bussen som körde runt hela stan för att hämta på olika hotell. Tog en timme så vi fick en city tour på köpet med. Lite foto från den här.

 

Köpte fyra bananer som färdkost. Priset för dem var 4 kr.

 

 

Efter det att alla som skulle med bussen var på tog det fyra timmar med två stopp på ca 30 minuter var att komma fram. Vi 17-tiden var vi i Nha Trang efter en färd med buss som gick upp för berg och ner för berg flera gånger. Vi gungade hit och dit men det var en mycket fin utsikt hela tiden längs vägen.

 

Hotell Sun City här har ni oss. Vi har bokat rum med fönster, eller inte det! Var fönsterlöst utåt men stort fönster mellan sovrum och toa/dusch. Undrar om vi missade något i hotell beskrivningen vid bokningen? Om det går att dra för? Det får ni fundera på.

En härlig måne som speglade sig i vattnet mötte oss när vi gick ut för att se på stan första kvällen. 

Härlig strand men dyra solstolar. Inte mycket som är dyrt här i detta land annars med solstolarna är det. Men nästa dag hittade vi solstolar till halva kostnaden.

 

Vi har tagit oss en lång promenad till utkanten av Nha Trang. Kontrasterna är stora mellan stad och slum. För det känns som slum just i kanten dit vi gick.

 

 

Ni som känner Ronny vet att han inte har så bra lokalsinne. Följande hände när vi var i Sa Pa på vandringen. Vår guide Bau hade åkt hem och vi var på vårt fina Homestay, hade duschat och jag kände att jag behövde lägga mig några minuter efter dagens vandring. Detta var omkring kl.16 och det hade inte mörknat än men dimman började komma. Ronny ville gå ut och se sig omkring lite utanför och så gjorde han. Jag vaknade strax innan kl. 18 och tittade på min telefon. Martina hade ringt tre gånger med kort mellanrum och min telefon var på ljudlöst. Blev orolig och tänkte att jag skulle skicka ett mess till henne och höra vad som hänt. Öppnade mess och såg att äRonny skickat meddelande, först kl.17.22 ”Vill du möta mig på vägen vi kom ifrån hittar inte hem” och sedan kl. 17.58 ”Batteri slut”. Jag flög upp, tittade ut och där var det mörkt och dimmigt. Vad gör jag nu? Gick ut för att se om jag kunde se något. Inget! Bau har åkt till sitt och vart finns värden för vårt boende? Hittade honom och fick fram ”My husband has gone out and cannot find back. The host says that I will send a message that he will photograph where he is and send it. I answer then that he cannot because he has empty batteri”. Han går för att hämta ytterkläder och jag gå ut igen. Tittar till höger och sedan till vänster. Där står en skuggfigur Ca 20 meter från vårt Homestay. Jag ropar Ronny och det är han. Jag var nära ringa SOS International men som tur var hejdade jag mig. Tyvärr ingen bild som beskriver detta. 

Jag har berättar om min vurpa på skotern men inte visat mina skrubbsår. Skrubbsår som har väckt mycket uppståndelse här på gatorna. Tillslut har Ronny börjat teckna som han kör skoter med händer när någon tittar på mina sår på benet. Det har varit många frågor och blickar vill jag lova.

Vi har haft två och en halv dag i ett härligt Hoi An och har två dagar kvar innan vi drar vidare söderut. Dag tre blev det att åka iväg och testa Basket boat. Bilderna talar för sig själva om denna utflykt.

När det var som varmast på dagen så planerade vi för vart vi reser vidare. Efter det att vi pratat med en i personalen på hotellet, så föll valet på Da Lat. Fick information att det skulle vara väldigt fint med mycket grönt och blommor. Blir nattbuss dit och hotell har vi bokat för en natt. Kanske blir fler om vi känner att vi inte hinner med utbudet som finns där.

Vaknade flera gånger under nattbussturen men när det började ljusna var det svårt att somna om. Inte för att det var ljust utan för att det var så vackert utanför. Soluppgång bakom höga berg. Hade det gått hade bussen gärna fått stanna till en stund.

Svårt att fånga på bild i en skumpande nattbuss och i liggande läge. Men en aning av det kan man se. 

Med facit i hand skulle vi haft en natt mindre i Hoi An och ingen alls i Da Lat. Vår buss skulle gå först kl. 17 från hotellet och fick lämna rummet kl. 12. Blev en dag att bara vänta in tiden så den kändes lite outnyttjad.

 

Så var  Da Lat. Rörigt, stimmigt och högljutt. Den där grönskan och det vackra såg vi inte till där vi gick. Svårt att hitta på gatorna och alla sevärdheter är utanför stan. Har letat efter en bokningsbyrå för rundturer men inte hittat någon och de vi hittade var stängda. Vi har gått här och strosat men inget mer. Sett en del fint som vi fått med på bild. Denna stad känns som större och finare hus, man har finare bilar och skotrar.

Höjdpunkten var när en äldre kvinna försökte sälja en Ullaredskasse till Ronny.

 

 

 Måste börja med att berätta vad vi betalade för två nätter med frukost, upphämtning i centrum när vi kom, en lunch var och en middag var, dryck till maten, hyra av två skoters under en dag, tvätt av våra kläder och Ronnys skor, fixa transporten till vårt nästa resmål och köra oss dit bussen gick från på morgonen. Ca 440 kr.

 

Vår transport från boendet i Phong Nha till bussen som tog oss söder över.

 

Blev ett beslut under kvällen att vi skulle åka till Hoi An på morgonen dagen efter. Vi ändrade därmed vår tanke att spara dagar med nattransport till ny plats. Vår fantastiska värdinna på Palafita Bungalows fixade buss som vi hoppade på en liten bit från dem och den tog oss först till Da Nang. En resa på ca sex timmar. Det var en liggbuss detta med. Tror inte det finns några sittbussar som går långa sträckor. Sedan flyttade vi över oss till en liten lokal buss utan AC bara TD. Med denna åkte vi ca en timme fram till Hoi An. Det där med tuta och kör är inte bara ett talesätt här utan verklighet.

 

Åkte från Da Nang med lokal buss. Ett litet kort här.

Hotell var bokat och enlig gps så var det endast 900 m. Då vi suttit så mycket under dagen bestämde vi oss för att gå denna sträckan. Trafikmässigt var det som i Hanoi, men vi kom fram dit vi skulle.   

När vi fått vårt rum, fyra trappor upp utan hiss, installerade vi oss och sedan gick vi ut för att äta. Åt en mycket god middag som bestod av en portion kött, pommes och sallad och den andra portionen vad stekt ris med kyckling och grönsaker. Till detta tillkommer tre lokalproducerad öl som kostar 1,20 st. Hela middagen gick på 54 kr.

 

Inte mycket till utsikt men vi skall ju inte sitta på rummet. 

 

Just utanför vårt rum har vi detta. 

 

Dag två har vi haft stadsvandring på egen hand. Karta och entrébiljetter till olika kulturella delar så löste vi det utan guide. Mycket att titta på och mycket intressant. Vi var inne i en lite fabrik där man förvandlar enkelt porslin till verkliga skönheter och det gör man för hand. Första stoppet var hos barberaren så Ronny blev rakad. 

Här kommer lite av allt vi sett. Svårt att förmedla i bild hur det är. 

Det var väldigt lite folk på gatorna, vilket var skönt när man skall strosa runt och titta sig omkring. Kan vara så att man var vid stranden eller på utflykter eller att man tyckte det var för varmt, för varmt var det. Siesta på eftermiddagen och sen ut och se kvällslivet. Alldeles för mycket folk ute då men stämningen och alla lyktor som lyste var härligt att känna och se på.

 

Dag tre i Hoi An har vi haft strandhäng. Hyrde cyklar och cyklade de ca fem kilometer det var till stranden. Gäller att ha koll på trafiken även när man cyklar, för något företräde har man inte och så finns det endast handbroms på cyklarna. Inget man är så van vid att endast ha det. Finns en del att titta på längs vägen med. 

Vilken härlig surfstrand vi kom till. Lång sandstrand med stora vågor som gjorde att det uppmanades att inte bada. Skvätta lite vid kanten blev det endast denna dag. Känns skönt att det är ok att bli solbränd och att vår kultur tycker det är fint. 

Skönt med en lugn dag eftersom vi, framför allt Ronny, varit lite småhängiga behövde ta det med ro en dag. Kvällen blev med lugn, lite mat och sedan till hotellet för att planera lite vad som händer efter måndag. Vad det blir kommer sedan för vi har fortfarande en till två dagar kvar här i Hoi An att fylla med saker och ting. 

Vietnam är fint med trevliga och hjälpsamma människor men det är så smutsigt. Man är inte något rädd om det fina man har här. Hoppas folket förstår det snart annars kan man undra hur det skall sluta.

Så här ser det ut på kartan hur vi har flyttat oss under den tid vi varit i Vietnam. Ringarna är de platser vi stannat på. 

 

Etter det att vi tittat på vår karta och funderat fram och tillbaka kom vi fram till att vi skulle åka från Halong Bay till Phong Nha. Då var det bara hur vi skulle ta oss dit och vi hoppas att det inte blir med nattbuss igen. På med ryggorna och traska några kilometer in på en informationsbyrå och frågade om alternativ till resa. Det var att först ta oss till Hanoi och sedan tåg till Dong Nhi och därefter buss till Phong Nha eller nattbuss från Halong Bay och sedan buss från Dong Nhi till Phong Nha. Tyvärr tog vi nattbuss denna gången med och det innebar 11 timmar liggandes i ett smalt säte med endast ett stopp för att röra lite extra på sig och gå på toa.

 

Strax innan fem på morgonen blev vi avsläppta i Dong Nhi och vi hade ingen aning om vart vi skulle gå för att hitta bussen som skulle ta oss till slutmålet. Google maps är bra att ha när det uppkommer situationer som denna. Sökte på busstation och sedan traskade vi på mot den, men vi kom inte så långt förens det kom en buss och de hojtade ut genom fönstret Phong Nha. Vi sa yes och hoppade på utan att verkligen veta om det var rätt buss.

 E

Det var rätt och vi kom fram till Phong Nha vid sextiden, jaha vad gör vi nu? Vart ligger vårt boende? Kan vi gå dit? Vilket håll är det? Blev frukost på stället som låg just där vi hoppat av och medans vi åt sökte vi svar på frågorna vi hade. Vi kunde inte gå för det skulle ta drygt en timme trots att det enligt beskrivningen endast var drygt en kilometer från centrum. Hittade ingen som kunde säga om det gick någon buss dit. När vi stod där lite vilsna kom det fram två män och hjälpte oss. De ringde vårt boende, då var ca kl. 8 och incheckning först kl. 14. Fick svar att de skulle göra vårt rum redo och att någon skulle hämta oss där vi var. Vilken service! Väl på plats vad det dusch och sova en stund som gällde.

Fixade med packningen och lämnade kläder för tvätt, som även det går att göra här på vårt boende, sedan var det dax för lite lunch och fundering på vad vi skulle hitta på under eftermiddagen.

Mitt i lunchen var det webcam med övriga familjen. Fick sån av barn och barnbarn på min födelsedag. Tack älskade ni!

Vi lånade cyklar och cyklade in till centrum med mycket att titta på längs vägen. Blev en fika och sedan cyklade vi tillbaka igen.

Kvällen vid vår bungalow var härlig med massor av djurläten runt oss och inte bilar eller mopeder som låter och tutar. Avslutade kvällen med tårta och vin för man måste ju fira när man fyller år.

I dag har vi bokat skoters för att se oss omkring lite utom centrum. Vi har varit vid Botaniska trädgården som skulle bjuda på fint vattenfall där man kunde bada. Så fint var det inte så det gick att bada men fint ändå. Därefter körde vi till 8 ladies cave  som är en grotta där åtta kvinnor gömde sig efter de gjort insatser under kriget. Får leta mer fakta om det sedan. Var en stilla plats som man blev lite tagen av.

 

Nu skulle vi köra runt reservatet som man kan göra. Vid ett ställe bad jag Ronny vänta så jag kunde köra fram en bit och sedan filma när han kom körandes. När han kom fram låg min skoter på marken och jag stod jämte med skrubbsår på benen och på höger arm. Rullgrus i kurvan som fällde mig. Tur att inget blev brutet. Fram med förbandsväskan och tvätta av lite, sedan körde vi vidare.

Vi körde och körde och körde tills vi kom fram till en bom med STOP och en militärklädd man som viftade bort oss att vi måste vända om. Vända om och köra hela vägen tillbaka på 3 mil slingriga, branta på båda håll och guppiga vägar. Vi körde några meter och stannade framför ett stort ganska pampigt hus med stora grindar framför. Efter en mycket kort stund kom en kvinna fram till grinden och vi frågade efter Phong Nha varpå hon pekade mot det håll vi hade kommit den långa vägen. Hon kunde ingen engelska utan det var tecken som gällde. Så fick hon syn på mina skrubbsår och kom ut och visade att vi skulle komma in. Det blev uppståndelse med att ta fram omläggning. Eftersom ingen av de tre som var i huset kunde engelska ringde de en bekant som jag fick prata med. De var oroliga för att jag inte skulle kunna köra själv och så undrade de om vi var hungriga. Tackade nej till mat eftersom vi fick veta att det skulle ta mellan 2-2,5 timme att köra för oss till Phong Nha och klockan var redan 15.40. Vi tackade så mycket och begav  oss iväg med tanken ”bara bensinen räcker”. Det gjorde den och vi kom till centrum på ca 2 timmar. Eftersom vi inte ätit sedan frukost blev det mat i centrum.

 

 

 

Det var åtta personer som var strandsatta på en gata i Halong Bay och ingen av oss visste var vi skulle tavägen. En man som mötte bussen blev sur när vi började ställa frågor om var olika platser låg, så han stack därifrån. Ronny stoppade en taxi och med googel translator fixade han så vi kom till hamnen där båtarna skulle gå ifrån och två tyska tjejer delade taxi med oss. Ca 50 kr för resan på 13 km. Då var vi i alla fall i hamnen men klockan var strax efter 3 och allt var stängt.

 

   

 

     

Första dagen av vandringen såg det ofta ut såhär med dimma framför oss. 

 

En svala hade byggt bo utanför vårt rum i taket. 

Vi vaknade kl. 9.30 och frukosten serverades till kl. 10.00. Oj vilken fart det blev på oss. Vi kom dit snabbt som bara den och det var en bra frukost.

 

 Reklam för Brandfast i Vietnam. 

I dag har vi vandrat runt i Hanoi. Närmare bestämt 29221 steg blev det. Vi har sett mycket historia som både är viktig och hemsk. Vi började med katedralen S:t Joseph, tyvärr stängd så insidan fick vi inte se. Sedan gick vi vidare till Historiska Veteranmuseum med massor från Vietnamkriget. Litet axplock av bilder från krigsmuseumet. 

    

        

Hanoi Hilton kallades fängelset då det fick namnet av de amerikanska krigsfångarna som satt där under Vietnamkriget. Tror inte de hade det så hemskt som fångar som suttit där innan kriget.

    

Järnvägsgatan i Hanoi med flera små caféer och så även inslag av höns m.m.

      

Har sett endast en gågata av alla gator som finns här.

Inte lätt att ta sig över gatorna här heller. Alla fordon tutar en bit från korsningen och sedan kör de bara på. Även om man går på övergångställe och har grön gubbe så måste man passa sig för motordrivna trafiken.

Fick se en dam komma gåendes med sin cykel fullastad med apelsiner i korgar bli lätt påkörd av en bil så alla apelsiner flög ut på vägen. Den som körde på hoppade inte ut och hjälpte till att plocka upp, men många andra runt omkring hjälpte till inklusive Ronny. Jag filmade den goda gärningen.

  

Finns en nattmaräknad i Hanoi som skall vara något extra. Men det är så att det inte riktigt finns något bestämt när det skall vara öppet. Tyvärr var det inte det denna kväll när vi tänkte besöka den. 

Middag blev en nudelsallad på Bun Bo Nam Bo och vi har testar risvodka och äggkaffe med i kväll. Tyvärr inget foto på nudelsalladen men den var god.

Finns en skybar med utsikt över hela stan. Tyvärr var den stängd ikväll efter en regnskur som kom, men vi fick ändå gå upp och titta på utsikten.

När vi gick hemåt fick vi se denna smala upplysta ingång. Här gömde sig en bar med lugn musik och lagom med belysning.

   

 

Oj vad tiden gått fort. Tycker det är ingenting sedan vi fick den fina presenten av våra fantastiska döttrar. Men nu är vi på väg. Ryggorna packade med allt från den långa packlistan. Äggmackorna gjorda så det kan bli en lättlunch på Kastrup innan vi går genom säkerhetskontrollen. Rebecca kom och körde oss till tåget. Lite foto blev det här med. Specifikt på våra fötter.Det kom i tid och inga förseningar på vägen ner heller. Vi checkade in och ryggorna lämnades för transport till Hanoi och vi satte oss och njöt av äggmackorna.